Grus heter kursen jag går just nu på Arbetsförmedlingen i Karlskoga lite lustigt namn eller hur =) .
Den är till för Sjukskrivna och arbetslösa och är på 5 veckor.
Ganska kul och intressant , har fått lära mig en hel del på de få dagarna som gått faktiskt, hoppas nu detta ska kunna hjälpa mig att komma vidare .
I dag blev det dock att vara hemma, ångesten var alldeles för tung och jobbig för att jag ens skulle orka sätta mig på bussen in.
Fy fan säger jag bara, känns så jävla jobbigt när det blir så här, jag VILLE ju så gärna men vad fan gör man när man inte kan =(
Tänk om denna jävla ångest bara försvann för att aldrig komma tillbaka, vad lätt allting skulle bli.
Jag har levt med detta sedan jag var tonåring, jag hade faktiskt panik attacker redan som barn och nu är man 43 år och det har inte blivit ett jävla dugg bättre.
Ringde försäkringskassan när jag nu ändå är hemma och bad om hjälp med att få komma till psykiatrin på Lasarettet igen och göra ett nytt försök med KBT ( Kognitiv beteende terapi).
Har provat förut men då funka det inte, fick genom kursen veta att det är oerhört viktigt att man kommer till rätt person.
Att personkemin stämmer till 100% annars kommer det inte att funka, så det var väl det det inte gjorde förra gången.
Fick tipps om en kille som ska vara skitbra enligt många så jag ska försöka få honom denna gången.
Jävla skitångest, faktum är att det är ett arv jag fått ärva, alla mina syskon har det också, och det finns både på Mammas och pappas sida av släkten så man kanske ska tacka eller förbanna sina gener för att man fått detta helvete.
Nu ska jag vidare i cyber rymden CU later.
