Min änglasyster

Mycket har hänt sedan jag skrev sist, vet inte riktigt hur jag ska börja ...........

Bär en sorg inom mig som gnager och förtär mig inifrån varje dag, en sorg som fått mig att inse saker jag inte såg förut.
Vad som verkligen är viktigt här i livet, och vad som inte är det.
Saknaden efter mina vänner , mina verkliga vänner från tiden i laxå, hur mycket dom verkligen betyder.
Jag har ju mina nya vänner också, som varit en bro till verkligehet när allt varit för tungt, trogna trofasta vänner som inte sviker när broarna brister och står där för att plocka bitar för sin egen fördel medans man faller isär.
Som inte sviker så fort dom ser en chans till egen vinning, utan vänner som värkligen bryr sig om MIG och som respekterar mig.
Till er vill jag bara rikta ett STORT ENORMT TACK !!! för att ni finns.

Som jag skrev så har det/är fortfarande en svår tid, vet inte riktigt vart jag har mig själv från stund till stund.
Tankarna far och flyger och minnena plågar mig om nätterna så jag inte kan sova, minnen från en barndom som inte längre finns kvar.
En barndom när vi var en HEL familj , och även om inte alla dagar var lyckliga så var vi endå EN HEL FAMILJ .
Det är vi inte längre ........ =((((

Det känns som om en efter en bara försvinner, tills ingen av oss finns kvar.
Ni vet .... tio små negerpojkar, fast vi var sju, nu är vi tre .

Jo , min älskade storasyster, hon som stog mig närmast av alla i min familj förutom pappa gick bort för ca två månader sedan.
Det är lika obegripligt för mig att ta in som om Reinfeltd skulle få sin dröm i uppfyllelse och bli USA:S President.
Just nu hatar jag det mesta, jag hatar Fkassan vilket är förståligt, jag hatar Regeringen vilket också är förståligt, jag hatar i stort sett världen över huvudtaget och börjar bli smått rädd för mig själv.
Inte för att jag tänker gå ut på gator och torg och bomba folk , så sjuk i huvudet är jag inte än, men jag börjar allvarligt fundera över meningen med mitt liv.
Och jag börjar för första gången på allvar förstå dem som väljer att ta sitt.
Förlorade min mamma förra sommaren, min syster nu i höst , och mitt i allt ska man slåss mot F kassan för att få behålla sin sjukersättning så man hinner bli frisk innan man tvingas ut att söka  jobb som inte finns.
På det har jag en rygg som blivit sämre pga arbetsträning och sjukgymnastik, jag är inte ordentligt inställd på min medecin för vare sig ångesten eller sköldköttelproblemen.
Min IBS har dom inte gjort ett skit åt eller ens undersökt ordentligt, min astma , nickelallergi och alla tusen allergier som jag inte ens vet vad dom kommer ifrån är inte ens uträdda.
Min så kallade Alopeci areata (fläckvisa håravfall ) som dom kallt räknar med att det ÄR utan någon närmare undersökning blir allt värre, håret rasar mer och mer och värre blir det ju strässigare det blir.
Snart kan jag inte dölja de kala fläckarna på huvudet längre utan måste  skaffa peruk , och vad kostar inte en sådan ??? en peruk är inte billig, och med min ekonomi kommer jag inte ha råd med en.
Så vad gör man ? fortsätter vara en marionett i Alliansregeringens händer, eller så skiter man i allt och tackar för sig.
Jag vet inte om jag orkar så mycket mer utan att falla ihop, jag har gjort allt som krävs av mig och summan av sumarum är att jag fortfarande inte är tillräckligt frisk att ta ett jobb över huvudtaget.
Fick ett brev från F kassan att det inte är säkert att de godkänner längre sjukskrivning trots nytt läkarintyg.
Ja då blir det alltså social bidrag som återstår, och socialen tar inte hänsyn till lån och skulder man har, då försätter alltså denna regering vi nu har massor av folk i skuldfällor som vi/de aldrig kan betala tillbaka.
Och för er borgare som nu får våra pengar i stället för oss sjuka, i  era skattelättnader så kan ja tala om att skulderna vi har har vi inte skaffat oss medan vi var sjukskrivna,  många av oss hade dom med från när vi arbetade och var friska som ni.
Och medan vi fick sjukpenning kunde vi betala även om sjukpenningen är allt annat än fet om ni nu trodde den var det, men när vi nu hamnar hos socialen så kan vi inte betala eftersom socialen inte tar hänsyn till slulder.
Detta medför att alla våra skulder ligger kvar och växer och vi kommer aldrig kunna betala dem, så vem ska göra det i slutändan ?????
Tänk efter  lite nu era  giriga jävlar som tycker de nya reformerna är bra, allt kommer drabba er själva i slutändan har ni tänkt på det ???.
Men så går det när man röstar fram egoister till makten, ni äter upp er själva i slutändan och raserar Sveriges ekonomi på kuppen, även om ni för tillfället lyckats lura och förleda majoriteten av Sveriges befolkning .
Men i slutändan kommer katastrofen, som en käftsmäll i plytet på även era anhängarer  som den alltid har gjort efter ett borgarstyre.
Vad så säker.

Men för att återgå till överskriften, som började med min Änglasyster, så vill jag att du ska veta att jag saknar dig något enormt.
Det tomrum du lämnade när du gick är ofantligt stort och kan aldrig fyllas igen, vem ska jag nu prata med om alla bekymmer, problem, glädje, nya kärlekar, barnen, livet och alla andra djupa diskussioner med ??
Nu när du inte finns kvar och kan bolla alla ideer med mig ??
Det blev så tomt, så oändligt tomt här utan dig älskade syster, och saknaden efter dig kommer följa mig resten av mitt liv , älskar och saknar dig enormt <3<3<3

Allt prat om hjärta och smärta

Har ni tänkt på det här med alla sånger om hur ont det gör i hjärtat när man blir sviken, saknar någon,mår dåligt eller har sorg mm.
Faktum är att det är inte bara tomma floskler, DET GÖR ONT i bröstet när man bär omkring på sorg inombords av något slag.
Det gör riktigt jävla ont,fysiskt ont ända från bröstet upp i halsen.
Så det ligger en hel del i varför man skriver om hjärta och smärta.

Svart svart svart allt är bara svart

Valet gick åt helvete, det sista gnutta hopp om framtid försvann i går när det stod klart att Alliansen ska regera vårt land i fyra år till.


Men det är ändå ingetning mot beskedet jag fick i dag från min systers dotter.
Det finns ingenting mer att göra nu för min älskade stora syster, dom kommer avbryta behandlingen så hon ska få slippa lida av den den sista tiden hon nu har kvar.
Den förbannade jävla Cancern har vunnit , och jag vill bara SKRIKA men ut kommer bara tårar , floder av tårar som aldrig vill ta slut.

Jag skulle vilja krypa in i hennes kropp och slita ut den förbannade cancern och kasta den all världens väg, det är MIN syster MIN och den har INGENTING i henns kropp att göra !!!!!

Allt är bara en sörja av smärta, förtvivlan och sorg och ja vet fan inte hur jag ska mobilisera kraft inom mig att orka mer ......................................